Framväxten av nya keramiska skärverktyg representerar en teknisk revolution, som markerar första gången mänskligheten har revolutionerat bearbetningen genom applicering av keramiska material. Redan i början av 1900-talet började Tyskland och Storbritannien försöka ersätta traditionella kolverktygsstålverktyg med keramiska skärverktyg. Keramiska material har på grund av sin höga hårdhet och höga-temperaturbeständighet blivit en ny generation verktygsmaterial. Men keramik är också begränsad av sin välkända-sprödhet. Att övervinna sprödheten hos keramiska skärverktyg och förbättra deras seghet har därför blivit ett stort forskningsämne för keramiska skärverktyg under det senaste århundradet. Användningsområdet för keramik växer också. Den främsta anledningen till ingenjörs- och teknikvärldens ansträngningar att utveckla och främja keramiska skärverktyg är att de avsevärt kan förbättra produktionseffektiviteten; detta bestäms också av den globala utarmningen av volframresurser, huvudkomponenten i höghastighetsstål och hårdmetall.
I början av 1980-talet uppskattades det att världens beprövade volframresurser bara skulle räcka i 50 år. Volfram är världens knappaste resurs, men dess förbrukning av skärverktygsmaterial är betydande, vilket leder till en kontinuerlig ökning av volframmalmpriserna, som har ökat många gånger under decennier. Detta har i viss utsträckning också främjat forskning och främjande av keramiska skärverktyg, vilket resulterat i anmärkningsvärda prestationer inom forskning och utveckling av keramiska skärverktygsmaterial. Material som används för keramiska skärverktyg har bildat aluminiumoxidkeramik, aluminiumoxid-metallkeramik, aluminiumoxid-karbidkeramik, aluminiumoxid-karbidmetallkeramik, aluminiumoxid-nitridmetallkeramik och de senaste framgångsrikt utvecklade skärverktygen för bornitrid.